Avoin kirje Kouluvirastolle, BO:lle, DO:lle ja Nyamko Sabunille - Öppet
brev till Skolverket, BO, DO och Nyamko Sabuni
Jag läste ett inlägg på en diskussionssajt på internet, och blev förfärad:
http://groups.yahoo.com/group/ruotsinmammat/message/11520
Message #11520 of 11523
Tue Jan 19, 2010 12:04 pm
Vielä pikkuisen pitää jauhaa tätä opetushommaa.
Tuttavani lasta oli koululla käyty haastattelemassa vartin verran ja sitten
olivat päättäneet ettei lapsi osaa suomea tarpeeksi hyvin että saisi
suomenopetusta.
Muistelisin että jossakin luin ettei suomea tarvitse edes osata hyvin että olisi
oikeutettu opetukseen. Vai miten tämä asia oli?
Onko oikeasti olemassa joku tietty taso joka pitäisi saavuttaa kielitaidossa
että saisi opetusta? Ja jos on niin miten tämä taito määritellään?
Meidän lasta ei kyllä ole käyty arvioimassa. Ja mielestäni kyllä vartin kestävä
haastattelu yllättäen ei anna mitään kuvaa lapsen todellisesta kielitaidosta.
Kyseinen lapsi oli itse kertonut kotona että jännitti kauheasti ja ei ollut
muistanut mikä muurahainen on suomeksi..
Elli
Översättning:
Fortfarande måste man undra om det här med undervisning.
En bekants barn blev intervjuat på skolan - under en kvart – och sedan hade dom beslutat, att barnet inte kan finska tillräckligt bra för att denne kunde få finskundervisning.
Jag vill minnas att jag läste någonstans att man inte behöver kunna finska bra för att vara berättigad för undervisning. Eller hur var det med den saken?
Existerar det verkligen någon viss nivå som man måste först uppnå för att få finskundervisning? Och om det finns, på vilket sätt är den nivån reglerat?
Vårt barn har ingen varit o undersökt. Och enligt min mening ger ju en överraskningsintervju på en kvart ingen bild av ett barns reella språkkunskaper.
Barnet i fråga hade själv berättat hemma att hon/han spände sig något fruktansvärt och inte hade kunnat komma ihåg vad en myra är på finska.
Elli
Översättning: Mirja Markkula, FM finska 2006, Lund Universitet
Alla fetstilsmarkeringar översättarens.
Vad säger Skolverket? Vad säger Nyamko Sabuni? Vad säger Barnombudsmannen och Diskrimineringsombudsmannen om innehållet i brevet ovan?
Är det verkligen sant, att ett barn som tillhör en av Sveriges erkända nationella minoriteter, ifrågasätts, utsätts på ett mäkta kränkande behandling, och dessutom NEKAS undervisning i ett av Sveriges erkända nationella minoritetsspråk? Hur kände detta barn sig efteråt? I dag?
Jag vill ha svar, och jag vill ha svar idag! Av Skolverket, som har gjort en väldigt märklig tolkning av sina egna regler, samt av Barnombudsmannen, som skall bevaka att barnen inte skall behandlas illa, likaså av Diskrimineringsombudsmannen, eftersom enligt min mening är det citerade fallet solklar diskriminering av nationella minoriteters rättigheter.(Grundskoleförordning (1994:1194)
9 § Om en eller båda av elevens vårdnadshavare har ett annat
språk än svenska som modersmål och språket utgör dagligt
umgängesspråk för eleven, ska eleven få undervisning i detta
språk som ett ämne (modersmålsundervisning), om
1. eleven har grundläggande kunskaper i språket, och
2. eleven önskar få sådan undervisning.
Modersmålsundervisning i samiska, finska, meänkieli, romani
chib eller jiddisch ska erbjudas även om språket inte är
elevens dagliga umgängesspråk i hemmet.
Av föregående framgår alltså, att de nationella minoritetsspråken är undantagna regeln att språket måste vara dagligt umgängesspråk i hemmet. Tanken bakom denna regeln är räddningen av starkt hotade minoritetsspråk, där språkbyte nästan är ett faktum.
Men – regeln där det står om grundläggande kunskaper – ingenstans kan jag hitta vilka är dessa grundläggande kunskaper. Ingenstans står heller, hur är det tänkt att nämnda kunskaper skall ha förvärvats, om inte språket längre är ett dagligt umgängesspråk hemma (utom kanske mormors/farmors språk – mormor/farmor som man kanske träffar under lovtiderna….)
Här har det hänt en logisk kullerbytta.
SAMTIDIGT står det i Språklagen
http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=3911&bet=2009:600
Den enskildes tillgång till språk
14 § Var och en som är bosatt i Sverige ska ges möjlighet att
lära sig, utveckla och använda svenska. Därutöver ska
1. den som tillhör en nationell minoritet ges möjlighet att
lära sig, utveckla och använda minoritetsspråket, och
2. den som är döv eller hörselskadad och den som av andra
skäl har behov av teckenspråk ges möjlighet att lära sig,
utveckla och använda det svenska teckenspråket.
Den som har ett annat modersmål än de språk som anges i
första stycket ska ges möjlighet att utveckla och använda
sitt modersmål.
15 § Det allmänna ansvarar för att den enskilde ges tillgång
till språk enligt 14 §.
HUR skall man ”få möjlighet att lära sig….” om man utsätts för en godtyckligt 15 minuters granskning av en rektor (?), som säkerligen inte är finskkunnig? Och alldeles säkert inte vet vilka de nämnda ”grundläggande kunskaperna” är, eftersom de inte är definierade någonstans i förordningstexten?
Dessutom trodde jag i min enfaldighet att en lag står ovanför en förordning.
Vidare, i den nya Lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk befästs det följande:
Utdrag ur "1. Lag (2009:724) om nationella minoriteter och minoritetsspråk"
/Träder i kraft I:2010-01-01/
Allmänna bestämmelser
4 § I språklagen (2009:600) anges att det allmänna har ett
särskilt ansvar för att skydda och främja de nationella
minoritetsspråken.
Det allmänna ska även i övrigt främja de nationella
minoriteternas möjligheter att behålla och utveckla sin
kultur i Sverige. Barns utveckling av en kulturell identitet
och användning av det egna minoritetsspråket ska främjas
särskilt.
---
10 § Enskilda har alltid rätt att använda finska och samiska
vid sina skriftliga kontakter med Riksdagens ombudsmän.
Detsamma gäller vid enskildas skriftliga kontakter med
Justitiekanslern, Försäkringskassan, Skatteverket och
Diskrimineringsombudsmannen i ärenden i vilka den enskilde är
part eller ställföreträdare för part.
Eftersom Skolverket och Barnombudsmannen inte uttryckligen står nämnda i lagen ovanför, skriver jag dessa rader på svenska.
Till Nyamko Sabuni: Så här beskriver Du regeringens nya minoritetspolitik på sidan Minoritet.nu (http://minoritet.prod3.imcms.net/1035 2010-01-19)
Nyamko Sabuni, Integrations- och jämställdhetsminister, som har gått i spetsen för reformarbetet.
- Nationsbyggandet efter traumat 1809 gick ut på att hitta den svenska själen. Då fanns inte längre plats för dem som alltid funnits där samtidigt som svenskarna. Där samiska och finska sedan urminnes tider varit naturliga språk, inte bara i hem och socken utan också i skola och kyrka, tvingade man igenom svenskan som nationens enhetsspråk. Med det inleddes ett sekels successiva tillbakadragande av våra minoritetsspråk.
Minoritetspolitiken syftar till att stödja och skydda våra historiska minoriteters rätt att bevara sitt språk och sin kultur, om man så vill rätten att få vara olika.
- Med de två Europarådskonventionerna har vi nu i Sverige en folkrättslig skyldighet att både centralt och lokalt värna och stödja minoriteterna, deras språk och kultur, säger Nyamko Sabuni.
Jag vill fråga dig, Nyamko, om behandlingen av ett barn, såsom står beskrivet i brevet i början, står i enlighet med regeringens beslut?
Med vänlig hälsning: Mirja Markkula, FM i finska, Lunds universitet 2006, modersmålslärare, ordförande i Finska föreningen i Lund
Hej!
Jag har tagit emot din skrivelse angående modersmålsundervisning.
I grundskoleförordningen framgår= som du själv skriver, att eleven ska ha grundläggande kunskaper i spr=E5ket.
Om ni är missnöjda med den bedömning som skolan gjort av kunskaperna så bör ni vända er till rektor därefter finns möjligheten att kontakta skolchefen om det gäller en kommunal skola eller styrelsen om det gäller en fristående skola.
Är ni missnöjda med kravet i förordningen så är det en fråga för regeringen, vilken har mandat att utfärda förordningar.
Om du har ytterligare frågor är du välkommen att återkomma till oss på Skolverkets upplysningstjänst på 08 - 52733200.
Med vänlig hälsning
Upplysningstjänsten vid Skolverket
Henrik Fredriksson
Hej Mirja!
Skolinspektionen är den myndighet som har tillsyn över att barn och elever får den utbildning och det stöd som de har rätt till. Om en elev och dennes vårdnadshavare anser att eleven inte får den modersmålsundervisning som de anser att eleven har rätt till kan de göra en anmälan till Skolinspektionen. Skolinspektionen gör en utredning av det som anmäls och fattar sedan ett beslut. Beslutet kan leda till att skolan genom kommunen eller skolans styrelse får krav på sig att åtgärda eventuella fel och brister. Du kan läsa mer om Skolinspektionen på www.skolinspektionen.se.
Diskrimineringsombudsmannen (DO) har tillsyn över diskrimineringslagen (2008:567), enligt vilken en utbildningsanordnare inte får diskriminera något barn eller någon elev, student eller studerande som deltar i eller söker till verksamheten. Med diskriminering avses i lagen bland annat att någon missgynnas genom att behandlas sämre än någon annan behandlas, har behandlats eller skulle ha behandlats i en jämförbar situation, om missgynnandet har samband med bland annat etnisk tillhörighet. Om en elev och/eller dennes vårdnadshavare anser att eleven har diskriminerats på grund av sin etniska tillhörighet genom att eleven inte har fått den modersmålsundervisning som de anser att han eller hon har rätt till finns även en möjlighet att göra en anmälan till Diskrimineringsombudsmannen (DO). Du kan läsa mer om DO på www.do.se.
DO har sitt yttrande över departementspromemorian Den nya skollagen – för kunskap, valfrihet och trygghet (ds 2009:25) tillstyrkt förslaget att det i den nya skollagen införs en bestämmelse om elever som ska erbjudas modersmålsundervisning, men har ansett att kravet på ”grundläggande kunskaper i språket” bör tas bort vad gäller de nationella minoritetsspråken. Remissyttrandet finns på www.do.se.
Om du är intresserad kan jag skicka rapporten Diskriminering av nationella minoriteter inom utbildningsväsendet som år 2008 togs fram av den tidigare Ombudsmannen mot etnisk diskriminering.
Du får gärna ringa mig om du har ytterligare frågor.
Med vänlig hälsning
Sara Stenberg
Utredare
Hej Mirja
Jag har blivit ombedd att besvara den fråga du skickat till departementet. Din fråga rör hanteringen av bestämmelsen i grundskoleförordningen som rör rätten till modersmålsundervisning. Inledningsvis vill jag först påpeka att ansvaret för utbildningsfrågorna i första hand ligger på utbildningsdepartementet.
Under 2008 ändrades bestämmelsen så att kravet på dels fem elever, dels dagligt umgängesspråk, togs bort. Däremot kvarstår än i dag möjligheten för en kommun att neka modersmålsundervisning om barnet inte bedöms ha "grundläggande kunskaper". Även denna del i bestämmelsen har ifrågasatts, bl.a. av Utredningen om finska och sydsamiska språken (SOU 2005:40 s 208).
I bestämmelsen definieras inte närmare vad som avses med "grundläggande kunskaper". Det finns dock exempel på att frågan om hur detta ska bedömas varit föremål för granskning av Skolverket, bl.a. i ett uppmärksammat fall i Norrtälje där en elev nekade modersmålsundervisning i samiska. När det gäller frågan om hur en sådan prövning ska gå till, bör du lämpligen vända dig till Skolverket för ytterligare information.
Det finns ett inbyggt problem i att kräva att ett barn ska ha grundläggande kunskaper i språket, om det är så att språkbytesprocessen i språkgruppen gått så långt att föräldrarna inte kan ge barnet grundläggande kunskaper. När det gäller utbildningsfrågor som rör de nationella minoriteterna har regeringen uttalat att det finns behov av att återkomma i dessa frågor - se regeringens strategi för de nationella minoriteterna prop. 2008/09:158 s 107-). I dagsläget bereds frågorna på utbildningsdepartementet.
Med vänlig hälsning
Kaisa Syrjänen Schaal
departementssekreterare
Integrations- och jämställdhetsdepartementet
Enheten för diskrimineringsfrågor
103 33 Stockholm
Tel. 08-405 5334
Sähköpostiosoite on suojattu roskapostiohjelmia vastaan, Javascript-tuen tulee olla päällä nähdäksesi osoitteen
