Vi ville visa föräldrarna i handling att modersmålet är viktigt för barnen och att det är viktigt att föräldrarna använder sitt modersmål när de pratar med barnen. Tidigare har vi sagt detta, men vi ville förtydliga detta genom att också göra något. Vi ville också tydliggöra för föräldrar hur vi arbetar med teckenstöd.
Avdelning Nallen består av barn mellan 1-3 år. Alla barn har svenska som andraspråk. Sedan flera år använder vi oss av teckenstöd för att stötta barnens språkutveckling. Vi har tidigare medverkat i ett kommunalt projekt kring modersmålstöd. Vi skulle ha böcker på barnens modersmål på förskolan som dels skulle läsas där men också kunna lånas hem av föräldrarna. Med hjälp av stöd från Myndigheten för Skolutveckling har vi fortsatt detta arbete.
Vi köpte in barnböcker på olika språk. Eftersom det var svårt att hitta böcker på alla barnens språk köpte vi in flera exemplar på svenska och översatte texten till de språk som saknades.
Vi valde framförallt böcker med svenska som originalspråk: böcker om Alfons, Emma, Totte, Sune och Ludde men också böcker om Grodan och Elmer. Översättningen klistrade vi över den svenska texten. Som översättare använde vi oss av språkkunnig personal inom vår förskoleenhet och tog också hjälp med utskriften av föräldrar. Innan vi gjorde detta kontaktade vi författare och förlag som gav sitt tillstånd under förutsättning att översättningarna stannar inom förskolan.
Det tar mycket tid att få fram en översättning, vi var inte beredda på att det skulle vara så svårt. Vem är arg av Stina Wirsén har vi översatt själva och det har fungerat bra. Det är viktigt att den som översätter använder ett språk som förstås av barnen. Några föräldrar tittade i Nisses nya mössa med arabisk text och funderade över det svåra språket ”det var knappt att jag förstod - hur ska då mitt barn förstå”.
Vi satte upp en tidningsbokhylla vid ingången till vår avdelning. Där satte vi upp böckerna och en lapp där föräldrarna kunde skriva upp vilka böcker de lånat. Vi satte lånetiden till en vecka, men den gick naturligtvis att förlänga. Vi pratade med föräldrarna samtidigt som vi visade var böckerna fanns. I samma utrymme satte vi upp ”veckans tecken”. En i personalen hade ansvar för att dessa tecken byttes ut.
När vi pratade med föräldrarna var vi noga med att framhålla att detta med att läsa böcker är ett sätt att lära barnen språk, det finns andra sätt. Många av våra föräldrar kommer från kulturer med en stark berättartradition och använder sig inte heller av ett förenklat och barncentrerat språk, som ju finns i de svenska småbarnsböckerna.
Vår utgångspunkt var att se föräldrarna som den viktiga resursen när det gäller stödet till barnens modersmål. Vi ville visa vår positiva inställning till barnens språk och kultur. Språk och kultur hänger ju ihop.
Föräldrarna var vänligt intresserade, men det var inte alla föräldrar som lånade hem böckerna.
Många somaliska föräldrar har lånat hem de somaliska böckerna också över sommaren, däremot har inga turkisktalande lånat de turkiska böckerna, en mamma som talar urdu från en annan avdelning har tittat på dessa böcker, men inte lånat. Hon ler uppskattande. En förälder bad att få låna Skolverkets broschyr om förskolan på ”sitt” språk. Denna broschyr satte vi upp i anslutning till bokhyllan
Flera föräldrar har uppskattat bokhyllan och pratat med varandra och oss om böcker. Föräldrarna har börjat prata med oss om att barnen kan teckna sedan bilderna med ”veckans tecken” satts upp. Detsamma gäller även övrig personal på vår förskola. Det är först när man ”ser” som man ”hör” vad vi säger, orden behöver materialiseras för att förstås.
Små projekt liknande vårt är enkla att genomföra och lever kvar i verksamheten och kan få igång processer som får effekter på lång sikt. De mindre vanliga språken är dock svårare att få med i ett projekt liknande vårt. Hur ska barn från dessa språkområden få samma stöd? Detta vore kanske något för myndigheter av olika slag att fundera över. Böcker på de språken behöver få extra ekonomiskt stöd
Jonna Jonsson, Erika Calderon-Diaz, Laila Haidari
