När vi skördade den jättelika rovan
Hur man kan leka fram språket med sagor och berättande
Ett samarbete med biblioteket i Rinkeby och förskolan
Höst 08- Vår 09
Här kan du läsa om boken och samarbetet mellan förskola och bibliotek
Text och bild: Anamarija Todorov
Jag heter Anamarija Todorov och är en förskollärare, med Stocholms Lärarhögskolan examen i bagaget. Sedan några år tillbaks i tiden jobbar jag på en förskola i den multikulturella och flerspråkiga förorten Rinkeby utanför Stockholm. Eftersom jag kommer från ett annat land och talar ett annat modersmål än svenska delar jag samma erfarenhet som merparten av de föräldrar vars barn kommer till vår förskola, den speciella erfarenheten av att komma till ett nytt land, leva i en ny kultur och försöka bli del av den och lära sig tala ett nytt språk.
Jag har alltid haft ett intresse för litteratur, har gillat att läsa och berätta historier vilket kommer till nytta och bereder mig glädje i mitt arbete i förskolan.
Rinkeby bibliotek, en skattkista av språk och kulturer
Hela denna historia som jag nu tänker berätta började med en förkärlek för böcker och berättande och ett professionellt möte som skedde i biblioteket mellan mig förskolläraren och Karin Sohlgren barnbibliotekarie i det spännande Rinkebybibliotek.
Varje gång jag stiger över tröskeln till detta speciella bibliotek inspireras jag av en känsla att vilja flyga som en röd ballong. En känsla av läsglädje sprider sig och det kliar i fingrarna av lust att börja bläddra i de välfyllda boklådorna som visar sina färgglada lockande titlar. Jag känner mig glupsk som ett barn vid godisdisken. Varning för bokkaries börjar blinka. Så känner säkert även många andra vuxna och barn som kommer till dessa lokaler.
Rinkeby biblioteket som kan beskrivas med den fina metaforen skattkista av språk och kulturer fungerar som en mötesplats för stora och små bokälskare. Häftiga möten äger rum där.
Sagostunden
Som den gången då vi på vår avdelning fick erbjudanden att komma och leka med Karin under oktober månad. På repertoaren var Sagan “Den jättelika rovan”. Vi nappade på förslaget och en dag i början av oktober gav vi oss till biblioteket med de äldre barnen, 4-6 år gamla.
I biblioteket ordnar man bland många andra aktiviteter även sagostunder, en speciell typ av kulturupplevelser som riktar sig till förskolebarn. Det är spännande. Det började med att Karin, som är sagoberätterskan på biblioteket, välkomnade oss. Barnen som var fulla av förväntan, bildade ett tåg framför dörren och kunde knappt bärga sig innan det blev dags att på dansande tå tassa in i sagorummet.
Vi klev in i en spännande miljö skapad med hjälp av vackra tyger, fina planscher, bilder och andra rekvisita. Där inne kändes det som att en färgsprakande sida ur sagoboken öppnades framför våra ögon.
I en förtrollad atmosfär började Karin berätta om Den jättelika rovan. Karin berättade och uppmuntrade oss att agera. Vi deltog i sagoleken och skapade sagan tillsammans med sagoberätterskan.
Boken
Den jättelika rovan är en omarbetad version av den ursprungliga versionen av en gammal rysk folksaga. Den jättelika rovan handlar om barnen i fröken Honungsskogs klass som odlar grönsaker i skolans trädgård. En rova växer till enorma proportioner, tills den blir högre än en giraff och bredare än en elefant. Barnen funderar hur de skulle kunna ta ut denna gigantiska rovan ur jorden. De tänker och tänker och försöker på olika sätt men lyckas ändå inte. Till slut kommer en liten pojke, Lary och Larys styrka är precis det som saknades för att lyckas med uppdraget. När barnen har klarat av uppgiften lagar de en god soppa och ordnar ett stort rovkalas för hela skolan.
Vad gör vi sedan?
Tillbaka i förskolan läser vi berättelsen om den jättelika rovan på våra lässamlingar. Vi kommenterar bilder och text och vi jämför med vår egen omgivning, en lekpark som vi ofta besöker och kolonilotter som finns i närheten av vår förskola med bilderna i boken. Barnen leker i regnpölar ute på gården och lagar geggamojasoppa. De har blivit inspirerade av boken. Jag dokumenterar deras lek och frågar vilka ingredienser består soppan av.
Jag skriver ner några recept på Geggamojasoppa.
E:s, B:s och H:s recept på Geggamojasoppa
Fröken: Vilka ingredienser ingår i soppan?
E: Först vatten
Sen lite sand
Och sen röda bär
Och sen gräs och sen blad
B: Och sen sand
E: Socker
H: Socker är det där
Den där sanden är låtsassocker
E: Vita sanden
H:s recept på Geggamojasoppa
Fröken: Kan du berätta, hur du gjorde?
H: Vatten
Sen sand
Och den vita sand
Och lite vinbär
Sen igen sand
Sen blad och sen vi blandar
Sen färdigt
En ny sagostund
Några få veckor senare när vi har läst sagan några gånger händer det igen något nytt och spännande hos oss. En dag kommer det till avdelningen en trädgårdsmästarinna klädd i ett rött förkläde, grön mössa och färggranna stövlar. Hon ska leda barnen till rörelserummet. Barnen kommer till rörelserummet som är sig inte lik. Det har förvandlats till grönsakslandet. Karin som vi har träffat några veckor tidigare i biblioteket känner barnen igen. Här berättar Karin igen Sagan om jätterovan. Fröken som har förvandlats till trädgårdsmästarinnan hjälper till att berätta. Karin leder även den här gången en sagolek.
Sagolek
Vi låtsas själva göra det som Karin berättar om.
Vi sår frön i raka rader.
Vi nyper till jorden.
Vi krattar.
Vi rensar ogräs och vi vattnar.
Alla verb försöker vi uppleva med kroppen.
Det man gör med kroppen det fastnar i knoppen.
Vi dansar till Lennart Helsings dikter
Dudeldi, duddeldi här kommer Selma Selleri…
Ticke tack, ticktack här kommer Peter Palsternack…
Trimmel tramm trimmel tramm här tittar Gabriel Gräslök fram…
När vi har lekt färdigt sätter vi oss ner i det gröna (runt ett festlig grönt stycke tyg) och smakar av alla de grönsaker som förekommer i Den jättelika rovan. Det bjuds tomater, rädisor, morötter, palsternacka, kolrötter, gräslök och gröna ärtor. Vi låtsas att vi har en skördefest. Vi sitter och småpratar om ditt och datt och har det trevligt så att vi nästan glömmer bort att vi fortfarande leker sagan.
Vi pratar om dikter
Barnen som har hört Hellsings dikter förut förstår nu mycket bättre vad nonsensrimmen handlar om och att dikterna bygger på olika namn och namnen på olika sorters grönsaker. Vid matbordet pratar vi om grönsaker och namn. Det visar sig att två av barnen känner någon som heter Gabriel och ett barn säger stolt att hans lillasyster heter Selma. Plötsligt förstår barnen vad Helsings dikter handlar om och att de kan leka rimlekar.
Sagan om gubben och rovan
Vi håller boken om jätterovan aktuell hela tiden. En dag på samlingen visar fröken en vacker blommig sjal. Hon sveper den om axlarna, förvandlas till en sagogumma och berättar den klassiska folksagan om gubben och rovan, en saga som har sitt ursprung i Ryssland.
Den sagan hörde jag när jag var en liten flicka och kan den fortfarande utantill. Sagan är av upprepningstyp. Denna saga känner många människor till eftersom vi lever i ett multietnisk och multikulturellt samhälle idag så det är skönt att träffas med sagans hjälp över gränser och språkbarriärer.
Sagan om Gubben och rovan som sagan heter i originalversion handlar om en gubbe som sår grönsaker i sitt grönsaksland. En rova växer så stor att gubben orkar inte dra upp den ur jorden. Gubben får i tur och ordning hjälp av sin hustru, dotterdotter, hunden och katten. Alla drar de och sliter allt vad de orkar men klarar inte utmaningen. Först när den lilla musen bidrar med sin styrka räcker den gemensamma ansträngningen och då lyckas sällskapet slutligen dra upp rovan. Alla krafter behövs för att lyckas med en svår uppgift.
Sagans budskap
Sagans budskap som kan utläsas i sagans undertext går att implicera på den uppgift som vi alla har i samhället idag och det gäller det stora gemensamma arbetet att bygga ett multikulturellt och flerspråkigt samhälle. Alla krafter behövs för att lyckas med uppgiften: politiker, beslutsfattare, pedagoger, bibliotekarier, föräldrar och barn.
Sagans budskap är att vi alla tillsammans med gemensamma krafter behöver dra allt vi orkar för att kunna lyckas. Utan den till synes minsta och obetydligaste går det inte att klara av ett stort och viktigt arbete.
Sagostunden på samlingen
Jag berättar den klasiska folksagan om Gubben och rovan saga med hjälp av flanobilder och visar samtidigt en grönsakskorg full med grönsaker som jag efter att ha berättat färdigt sagan skickar runt så att barnen får undersöka innehållet. Det finns en mängd olika grönsaker: kålrötter i olika storlekar, palsternackor, selleri, rödbetor, morötter, gurkor, lök paprika, och rättika.
Jag påminner barnen om att vi kan ordna, precis som barnen i Sagan om jätterovan som vi har läst tidigare, en fest och att vi kan laga en god soppa av rovan och alla de andra grönsakerna och att vi kan bjuda föräldrar på en party och visa hur vi jobbade med sagan hittills. Sedan går vi ut på gården för att den första snön har fallit och vi rullar en stor snögubbe som består av tre stora snöbollar som alla är större än den jättelika rovan. Efter en stund kommer någon på att snögubben skulle kunna låna en morot till näsa från grönsakskorgen. Det får han gärna göra. Snögubben får dessutom två röda lökar till ögon för att kunna betrakta vinterlanskapet med och han vaktar vår gård ända tills han smälter.
Idén växer
Det har gått flera månader sedan vi börjat med vårt temaarbete som inspirerades av sagostunden i biblioteket.
Under tiden bad vi föräldrar om att hämta några recept från sina hemländer, skrivna på originalspråket. Vi fick några recept som vi fäste på väggen. Vi dokumenterade även våra lekstunder från biblioteket och i rörelserummet, och den klassiska sagan som jag berättade med hjälp av flanobilder. Även barnens lekar och olika aktiviteter med inspiration i sagan dokumenterade vi och placerade på dokumentationsväggen.
Har ni ett bra recept? blev ett initiativ som skapade en dialog med föräldrarna. Vi tänker ordna ett knytkalas och berätta om ett språkarbete och om ett material som kan användas av både oss och föräldrar för att stödja barnens tvåspråkighet. Ett knytkalas är ett bra möjlighet till att umgås och prata med varandra under avspända former.
Rovfesten
Så kom den stora dagen under den stressiga tiden mellan lucia och julförberedelser då vår stora rovan trängdes med lussebullar och pepparkakor.
Några av barnen var förstås som vanligt väldigt intresserade av arbetet kring den jättelika rovan. Att laga soppan var en rolig uppgift. Barnen skalade potatis och rotfrukter och skar allting i små bitar. Vi kokade soppan i köket och den blev jättegod för vi redde ut den med lite mjöl och en förpackning matlagningsgrädde. Många av gesterna kom med egna rätter till vårt knytkalas och vi smakade av allting. Vår grönsakssoppa blev mycket uppskattad. Föräldrarna samlades kring recepten på väggen i lekrummet och utbytte sina tankar. Karin och jag presenterade böckerna, den av Hennriet Barkow och den klassiska som jag har skrivit och illustrerat med hjälp av flanobilderna.
Karin och jag och kollegorna pratade och diskuterade med föräldrarna om vikten av att tala sitt modersmål och att berätta och läsa för sitt barn på modersmål eftersom språken berikar varandra.
Ringarna på vattnet börjar sprida sig
Vi började testa ett tvåspråkigt material som finns på internet och där även den jättelika rovan finns översatt på treton olika språk. På samma sida finns även en del andra böcker som vi läste på våra lässamlingar och som barnen kände igen på svenska. Nu fanns det möjlighet att lyssna på dessa boktexter även på sina respektive modersmål. Vi testade även den talande pennan.
Vi la några exemplar av boken om Den jättelika rovan i en genomsynlig låda i hallen så att föräldrarna kunde låna hem dom och prata om bokens text och illustrationer med sina barn på sina modersmålen, eller lyssna på översättningarna på Internet tillsammans med barnet. Den klassiska sagan om Gubben och rovan fick föräldrarna också låna med uppmuntran att försöka översätta muntligt och berätta för sina barn på sina modersmål.
Vi frågade föräldrarna om de kände till någon folksaga från sin egen kultur som liknar sagan om Gubben och rovan och som de kunde tala in på en bandspelare både på sitt modersmål och på svenska så att deras barn kunde lyssna på inspelningarna på förskolan. Sagorna kunde transkriberas av föräldrarna och eventuellt arrangeras i en flerspråkig liten sagobok.
En mamma erbjöd sig att komma och läsa boken om Alfons Åberg för våra arabisktalande barn. Det blev ett stort succé. Vi fick föräldrarna att delta i dialog om hemspråkets betydelse för barnens utveckling och nosade lite på ett flerspråkigt material som kan användas för att uppmuntra tvåspråkighet och Lpfö 98 som påbjuder oss som jobbar i förskolan att ”bidra till att barn med annat modersmål än svenska får möjlighet att både utveckla det svenska språket och sitt modersmål” (sid 10).
Detta lilla bidrag kan se ut som ett samarbete mellan biblioteket och förskolan med ett material som finns översatt till en mängd olika språk.
