Kärt barn har många namn.
Men tyvärr har inte det resandefolket varit ett kärt barn av samhället.
Den bild folk hade av "tattare" var att de var mörkhyade och svarthåriga som drog omkring på vägarna och dök upp på tivoli och hästmarknader. Som knackade dörr för att sälja dukar, tyger, trådvispar och klockor. Och så stal de, sa man, och slogs med knivar och söp.
Enligt vissa uppgifter säg de resande föst kommit till sverige 1512.
De arbetade med hantverk av olika slag och ofta fick de jobba med sådant ingen annan ville ha som tex: bödel, gravsättare osv.
Under många år har man försökt att göra sig av med "tattarplågan"
Man har tex infärdat olika lagar för att driva iväg dem. Det var lösdriverilagen. Man fick inte resa på vägarna om man inte hade ett mål. Då många resande förr levde på vägarna och slog läger blev dom arresterade och fängslade.
Man omhändertog barnen, tvångssterilliserade, tvångslobitomerade, förvisade och hängde.
Allt för att bli av med detta "onda folk"
I Norge hade man ett "tattargetto" som hette Svanviken. Det var en arbetskoloni.
Där skulle kringvandrande grupper av människor utan fast bostad bo.
I praktiken iriktades missionen sin verksamhet på resande.
I hela 70 år andvändes kolonin som ett arbetsläger.
Från 1908 till 1978
I detta arbetsläger förbjöds alla kännetecken på resandeliv. Kolonisterna som de intagna kallades, skulle förmås att förneka sina särdrag. De fick veta att de ansågs syndiga och att deras kultur var värdelös. De fick inte tala rommani och de förbjöds att utöva gamla seder och traditioner.
Att träffa släkt och anhöriga utanför lägret ansågs som en grov förseelse.
Man utsattes för ständig bevakning att man följde de regler som fanns. Gjorde man inte det så omhändertogs barnen.
Den kulturella avprogrameringen var total.
Men ovavsätt hur mycket man har strävat för att bli av med "tattarplågan" så finns vi kvar än idag.
Det finns idag mellen 15 000 och 25 000 personer kanske ända upp till 30 000 i sverige.
Antalet svenska resande är alltså lika mycket som de svenska samerna, skildnaden är att samerna känner folk till men inte de resande.
Med dessa rader hoppas jag att du har fått lite mer kännedom om att resande finns fortfarande i detta svenska land, och att Tattare är inte ett skälsord för alkolister, idioter och pack.
Utan nästa gång du vill andvända det ordet som ett skälsord uppmanar jag dig att tänka på alla dessa människor som har fått lida och terroriserats i 500 år.
